Publicerad 2013-01-02 DN
Foto: Paul Hansen Göran Malmqvist valdes in som ledamot av Svenska Akademien 1985 på stol nummer fem.
Det blev nära nog en klassisk kulturfejd när Göran Malmqvist i höstas kritiserade Li Lis översättningar av Tomas Tranströmers lyrik. DN Kultur har träffat akademiledamoten för att prata om översättare och översättandets hantverk.
– Det finns tre sorters översättare, säger Göran Malmqvist när vi slagit oss ned i ett rum i Svenska Akademiens lokaler i Gamla stan. Ett vackert litet rum med blå väggar och en sirlig soffgrupp. Det enda rummet, för övrigt, vari man får röka, vilket gladde Günter Grass när han var i Stockholm för att ta emot Nobelpriset 1999.
Göran Malmqvist bär en mörkblå kinesisk kavaj, svarta kostymbyxor och kängor. Utanför fönstret nyper decembers minusgrader i kinderna på Gamla stans flanörer och julshoppare.
– Dels finns det översättare som är proffs, som livnär sig på att översätta. Till dem hör till exempel Anders Bodegård, en av våra finaste översättare. Dels finns det amatörer som jag. Amatörer i bemärkelsen att vi översätter för vårt nöjes skull. Vi väljer själva vad vi vill översätta och har därmed stor frihet.
– Sedan finns det en tredje kategori översättare: poeterna. De är farliga. Det händer inte sällan att de vill ”förbättra” texten som de översätter.
Han nämner den amerikanske poeten och översättaren Robert Bly som ett exempel.
– Jag blev väldigt arg när jag såg hur han översatt en av Tomas Tranströmers dikter, ”Balakirevs dröm”.
Göran Malmqvist citerar den aktuella strofen på svenska och engelska. Skillnaden är tydlig och två helt olika bilder tonar fram.
– En översättare tillhör ett skrå av hantverkare och får inte fuska, lägga till eller förbättra, konstaterar Göran Malmqvist lugnt och fortsätter:
– Det finns två dödssynder för en översättare. Den ena är att briljera och den andra är att normalisera det hon eller han översätter.
Har du själv gjort dig skyldig till något av detta?
– Jaa ... det är väl fel som varje översättare gör någon gång. Jag har kanske briljerat, jag är ju så förtjust i konjunktiva verbformer och starka verb. Men man måste kämpa emot.
Han berättar om sin far som var konstnär och korrekturläsare i Stockholmstidningen under sin studietid.
– Han hade språkkänsla. Om jag kom hem från skolan och sa: ”I dag har jag simmat 200 meter” så sa han: ”Nej, min son, i dag sam du, eller i dag har du summit 200 meter!”
Göran Malmqvist studerade klassiska språk i Uppsala och hade tänkt sig en framtid som lektor i Skara.
– Det hade varit fint. Jag hade trivts utomordentligt som lärare i latin och grekiska i ett landsortsläroverk!
Men så läste han boken ”Konsten att njuta av livet” av författaren Lin Yutang, ”som han skrev på lysande engelska”, och fascinerades av den taoistiska filosofin.
När så lingvisten och sinologen Bernhard Karlgren tyckte att Malmqvist skulle lämna de klassiska döda språken och satsa på kinesiska, gjorde han det. Göran Malmqvist fick efter ett par års studier ett amerikanskt stipendium för fältstudier i Kina, där han stannade i två år (1948–50). På sommaren 1950, efter det kommunistiska maktövertagandet, blev han som många andra utlänningar utvisad ur landet.
I början av 50-talet var han lektor i kinesiska vid Londons universitet och några år senare kulturattaché i Peking. Under åren 1959–65 var han professor i kinesiska vid Australian National University och därefter fram till 1990 professor i sinologi vid Stockholms universitet.
Flera översättningar av kinesiska mastodontverk har det blivit under åren, samtidigt som han har undervisat.
”Rena kinesiskan”, säger vi när vi inte begriper någonting, men du har skrivit en bok med titeln ”Kinesiska är inte svårt”?
– Kinesiska är ett lätt språk. Det har enbart syntax (satslära red anm.) Språket har inga ändelser, inga böjningar och saknar tempus. Orden är som färdiggjutna tegelstenar som måste sättas in på exakt rätt ställe i meningarna. Men det är desto viktigare.
Så kinesiskan markerar alltså inte om en händelse som skildras pågår, har pågått eller ska pågå?
– Just det. Därför verkar kinesiska poem så tidlösa. För övrigt tror jag att presens, nutid, är det enda tempus som vi kommer att använda oss av i svenskan om hundra år.
Hur menar du?
Han ger ett exempel:
– ”Här går jag på Storgatan i går och stöter på Kalle, som säger att han flyger till Shanghai i morgon.”
Kan twittrandet och bloggandet som oftast skrivs i presens ha någon betydelse här?
– Ja, det tror jag, men det är också med språket som med knivar, det nöts ned med tiden.
Vi återgår till att prata om översättandets konst.
Är det en konst? Kan vem som helt bli översättare?
– Nej, man kan inte utbildas till översättare. Man kan utbildas i språk – ja, men till översättare – nej. Antingen är du det eller inte.
Vilket ansvar har förlagen när det gäller översättningar?
– De har ett väldigt stort ansvar och vissa tar det, andra inte. Men om man ger ut dåliga översättningar så får man oftast skäll av recensenterna, säger han en smula nöjt.
Göran Malmqvist ger under intervjun flera exempel där en översättning har medfört en förändring av originaltextens innebörd eller bild. Som bland annat de omdiskuterade orden ”kantarell” och ”fördom” som i Li Lis översättning till kinesiska blev ”karamell” och ”fordon”.
Han förklarar att på samma sätt som en finsnickare blir upprörd när han synar ett fuskarbete kan han själv bli rasande när han stöter på slarvfel i en översättning.
Hur tog du personligen alla skriverier om bråket i höstas?
– Mitt ursinne berodde och beror mycket på den yrkesstolthet som en skråmedlem av en riktig översättarkår har. Men man borde nog inte bli arg när man är så gammal som jag, säger han med ett skratt.
Det han blev mest rasande över var att Li Li svarade på hans kritik med att skriva två dikter varav den ena på ett kränkande sätt, menar Göran Malmqvist, handlade om Malmqvist hustru. Något som Li Li har förnekat.
– Man borde ta det med en klackspark men ibland är det svårt. Men nu få det vara.
Jag frågar Göran Malmqvist om de översättningar av Mo Yans verk som Svenska Akademien beställde av Göran Malmqvist, och som kommer att ges ut i vår – fyra korta berättelser och nio kortromaner (på cirka en sida var!)
Han berättar att det är Svenska Akademien som arvoderat honom för dem, inte bokförlaget Tranan som ger ut dem. Uppdraget kom ursprungligen från Akademien för att ledamöterna skulle få tillgång till andra texter än Mo Yans långa romaner.
I samband med detta menade somliga att Malmqvist var jävig. Han hade ”bäddat” för priset som dessutom skulle ge honom inkomst som översättare.
Då ger man dig en oerhörd betydelse i Akademien, där det ju sitter 17 andra ledamöter?
– Javisst! Det är bara jag! Och i Kina går ryktet att Mo Yan gett mig 60 000 dollar i muta för att få Nobelpriset. Varenda gång någon får Nobelpriset går ryktet i Kina att någon i Akademien blivit mutad och det är alltid med 60 000 dollar.
– Jag tycker det är lite lite .., skojar han men blir allvarlig igen.
– Alltså man blir lite trött.
Jag ber honom att till sist ge ett råd till en blivande översättare?
– Läs och läs och läs ännu mer. Läs högt tills du hör författarens röst och hör var pauseringarna ligger. Och tänk på att en översättning inte bara handlar om ord utan också om form och rytm. En haiku är en haiku och en sonett är en sonett!
Carin Ståhlberg
carin.stahlberg@dn.se
GÖRAN MALMQVIST
Född: 1924 i Jönköping.
Bor: I Djursholm.
Familj: Hustrun Chen Wenfen, tre söner, tio barnbarn och fyra barnbarnsbarn.
Yrke: Professor emeritus i sinologi, ledamot av Svenska Akademien (invald 1985), Vitterhetsakademien och Vetenskapsakademien. Språk- och litteraturforskare och översättare av ett fyrtiotal verk av kinesisk litteratur, däribland mastodontromanerna ”Berättelser från träskmarkerna” (från 1300-talet) och ”Färden till Västern” (nedtecknad första gången på 1500-talet). Har också översatt svensk lyrik till engelska och kinesiska. Ger i vår ut 60 (!) egna kortromaner på cirka en halv till en sida var.
Det bästa med att vara översättare: Glädjen som arbetet skänker dig.
Det svåraste med att vara översättare: Att läsa något som jag inser att jag inte kommer att kunna översätta.
Råd till en blivande översättare: Läs texten gång på gång, och ge inte upp förrän du hör författarens röst och hans andhämtning.
Livsmotto: Nej, har inget. Ska man ha det? Det kanske man ska …
Aktuell: Uppmärksammades i december för sin svidande kritik mot poeten Li Lis översättningar av Tomas Tranströmers poesi till kinesiska. Ett bråk som eskalerade när Li Li publicerade två dikter varav den ena uppfattades av Göran Malmqvist som mycket kränkande gentemot hans hustru. En hätsk brevväxling följde som publicerades i medierna.
Han har nyligen skaffat sig en hemsida i Kina där hans publikationer och texter finns publicerade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar