Korta biografier över några framstående kinesiska översättare av svensk litteratur under perioden 1917−1949
(Romerska siffror hänvisar till en bibliografi över monografier och antologier innehållande översättningar till kinesiska av svensk litteratur som senare kommer att publiceras på denna blogg. Utgivningsår anges i parentes efter verkets titel)
Hu Shi胡適(1891-1962)
Översättning: Strindbergs ”Kärlek och spannmål” (1919). Se Bibliografi II.
Hu Shi, filosof, essäist, litteraturvetare och diplomat, spelade en utomordentligt viktig roll som en av initiativtagarna till Den litterära revolutionen (1917-1919) och förespråkare för en litteratur på Baihua, ”det osmyckade språket”, baserat på det nordkinesiska talspråket. Med hjälp av ett statligt stipendium tillbragte Hu Shi tio år i USA, där han studerade, först vid Cornell och sedan vid Columbia University. Vid Columbia studerade han under John Dewey, vars pragmatiska filosofi, tack vare Hu Shis förmedling, vann anklang i 1920-talets Kina.
I januari 1917 publicerade Hu Shi essän ”En preliminär diskussion rörande en litterär reform”, i vilken han i åtta punkter preciserar riktlinjerna för en ny litteratur:
1. Skriv om väsentliga ting!
2. Imitera inte de klassiska författarna!
3. Var noggrann med grammatiken!
4. Ägna er inte åt inbillat svårmod!
5. Utmönstra alla gamla klichéer!
6. Använd inga allusioner!
7. Använd aldrig parallellverser!
8. Undvik inte att använda talspråkiga uttryck!
Ett år senare publicerade Hu Shi följande handfasta regler i en uppsats med titeln ”En konstruktiv litterär revolution: en litteratur på riksmålet”:
- Tala bara när du har något att säga!;
- Säg vad du vill säga på det sätt som du själv vill!
- Tala med egna ord och inte med någon annans!
- Tala det språk som tillhör din egen tid!
För att befästa den moderna talspråkslitteraturens ställning bedrev Hu Shi textkritisk forskning rörande 1700-talsromanen Hongloumeng, Drömmar om röda gemak, skriven på ett språk som stod den tidens talspråk mycket nära.
För att föregå med gott exempel publicerade Hu Shi 1917 en samling dikter under titeln Changshi ji (Experiment), som på intet sätt kan mäta sig med de verk som inom några få år presenterades av skalder som Liu Fu (Liu Bannong, 1891-1934) Zhu Ziqing (1898-1948) och andra.
Under åren 1938-1942 tjänade Hu Shi som Kinas ambassadör till USA. Efter att ha tjänstgjort som rektor vid Pekings universitet (1946-48) lämnade han fastlandet och bosatte sig på Taiwan, där han 1957 valdes till preses för Academia Sinica, en post som han behöll till sin död.
Zhou Zuoren 周作人 (1885-1967)
Översättningar: Strindbergs ”Onaturligt urval” samt ”Reformförsök” (1920). Se Bibliografi III.
Zhou Zuoren, yngre bror till Zhou Shuren (Lu Xun,1881-1936)), var en framstående översättare och betraktas allmänt som Kinas främste essäist. 1906 följde han sin äldre bror i spåren och förlade sina studier till Japan i syftet att avlägga en nyttig civilingenjörsexamen. I stället valde han att studera klassisk grekiska, i hopp om att kunna översätta Evangelierna till klassisk kinesiska. Den planen förverkligades aldrig, men hans goda kunskaper i klassisk grekiska gjorde det möjligt för honom att översätta ett antal forngrekiska farser, Sapfos lyrik och flera av Euripides tragedier till kinesiska. Själv betraktade han sin tolkning av Lucianus dialoger som sitt främsta verk som översättare.
Efter återkomsten till Kina 1911 tog Zhou Zuoren aktiv part i den radikala rörelse som utmynnade i Den litterära revolutionen och Fjärde Maj-rörelsen 1919. Tillsammans med sin bror Lu Xun, Lin Yutang (1895-1976) och andra startade han veckotidskriften Yusi, för vilken han tjänade som chefredaktör. Han undervisade också tidvis vid olika lärosäten, bland annat Pekings universitet. När universitetet 1937 evakuerades till staden Kunming i den sydliga provinsen Yunnan, föreslog universitetets rektor att Zhou Zuoren, som hade goda kontakter i Japan, skulle stanna kvar och bevaka universitetets intressen, vilket han gjorde. Det blev en av anledningarna till att han efter fredsslutet 1945 anklagades för landsförräderi och hamnade i fängelse, varifrån han frigavs 1949. Efter regimskiftet 1949 publicerade han översättningar och essäer under skilda pseudonymer. Under kulturrevolutionen pinades han till döds av rödgardister.
Den engelske sinologen David Pollard har skickligt översatt ett antal av hans essäer till engelska (Zhou Zuoren, Selected Essays. Chinese-English bilingual edition. Hong Kong: Chinese University Press 2006.
Shen Yanbing沈雁冰, Shen Dehong,沈德鴻, Mao Dun茅盾 (1896-1981)
Översättningar: Hjalmar Söderbergs ”Tuschritningen” (1925). Se Bibliografi VII; Selma Lagerlöfs ”En julgäst” (1924). Se Bibliografi V; August Strindbergs” Ett fragment ur mänsklighetens historia” (1915). Se Bibliografi VII. Selma Lagerlöfs ”Morbror Ruben” (1935). Se Bibliografi XX. Feng Xu馮虛 och Xi Zhen希真 är två av Shen Yanbings många pseudonymer. Under en av dessa två pseudonymer publicerades Albert Ulrik Bååths, ”Om jag vore poet” (Feng Xu); Esaias Tegnérs ”Det eviga”, ”Flyttfåglarna”, ”Den sjusträngade lutan” (Xi Zhen)Viktor Rydbergs ”De badande barnen” och ”Din sorg är din (Xi Zhen)” (1925). Se Bibliografi VIII.
Shen Yanbing, författare, kulturjournalist, litterär kritiker, översättare och framstående kulturbyråkrat, föddes i en småstad i provinsen Zhejiang. Han visade tidigt prov på en betydande litterär begåvning och antogs 1913 till en treårig specialkurs vid Pekings universitet, där han studerade kinesisk och engelsk litteratur. Därefter fick han anställning som förlagsredaktör vid sektionen för översättningslitteratur vid Kinas på den tiden största bokförlag, Shanghai Commercial Press. Jämte Zhou Zuoren tillhörde Mao Dun den ledande kretsen i Wenxue yanjiuhui (Sällskapet för litterära studier), som utgav den litterära tidskriften Xiaoshuo Yuebao (Novellmagasinet). Många av Kinas främsta författare publicerade sina första verk i den tidskriften. Sedan Mao Dun 24 år gammal 1920 hade övertagit chefredaktörposten vid tidskriften kom den i ökande utsträckning att publicera översättningar av verk av utländska författare som Tolstoj, Chekhov, Balzac, Flaubert, Zola, Keats, Shaw och andra. Han torde ha varit den första litteräre kritiker i Kina som intresserade sig för skandinavisk litteratur.
Mao Dun kom tidigt i kontaktmed den kommunistiska rörelsen. Redan 1921 anslöt han sig till Shanghais kommunistiska förening, som samma år omvandlades till Kinas kommunistparti. 1930 grundades Sammanslutningen av vänsterradikala författare, vars medlemmar kom att helt dominera 1930-talets litteratur. Mao Dun hade redan under åren 1927-1928 publicerat sin första roman, trilogin Shi (Eklips), som en följetong i Xiaoshuo Yuebao (Novellmagasinet). Denna omedelbara framgång följdes av romanen Hong (Regnbågen1929), i vilken han med psykologisk skarpblick skildrar en ung kvinnas kamp för frigörelse. Många av Mao Duns romaner och noveller har inspirerats av hans erfarenheter som kommunistisk revolutionär. Hans kanske mest kända verk är Ziye (Midnatt), som har översatts till både engelska, franska och svenska.
Redan flera år före regimskiftet 1949 hade Mao Dun upphört med sin skönlitterära verksamhet. Under åren 1949-1965 tjänade han som Kinas kulturminister. Under en lång följd av år (1949-1981) var han ordförande i Kinas författarförbund. Genom ett legat i hans testamente skapades en stipendiefond som vart fjärde år tilldelar två eller flera skönlitterära författare Mao Duns Pris, som betraktas som Kinas förnämsta litterära utmärkelse. Kinas författarförbund förvaltar stipendiefonden och utser också pristagare. 2011 tilldelades Mo Yan priset för sin roman Wa, vars franska översättning har getts titeln Grenouilles.
Shen Zemin沈澤民 (1902-1933)
Översättningar: Följande 13 dikter av Heidenstam: ”Den ombytlige mannen”, ”Ett tema med två variationer”, ”Namnlös och odödlig”, ”Ensamhetens tankar”, ”Mannens sista ord till kvinnan”, ”Den sovande systern”, ”Den tyngsta vägen”, ”Ensam på sjön”, ”Månljuset”, ”Min levnad”, ”Den skeppsbrutne”, ”Bön vid lågorna”, ”Juvelen” (1925) . Se Bibliografi VI. Samtliga dikter utom ”Den ombytlige mannen publicerades först i Xiaoshuo Yuebao 13.3, mars 1922; ”Den ombytlige mannen” publicerades i Xiaoshuo Yuebao 13.4, april 1922.
Shen Zemin var yngre bror till Shen Yanbing, som han i flera avseenden följde i spåren. 1920 begav han sig till Japan, där han under ett år studerade vid Kejserliga universitetet i Tokyo. Den essä om Heidenstam som ingår i Shen Zemins volym med tolkningar av Heidenstams dikter är daterad den 12 januari 1921 och skrevs därför förmodligen under vistelsen i Japan. Efter återkomsten till Kina anslöt han sig liksom sin äldre bror till Shanghais kommunistiska förening och deltog samma år i grundandet av Kinas kommunistiska parti. I januari 1922 deltog han i Kinas socialistiska ungdomspartis första kongress och invaldes i dess centralkommitté. 1925 gifte han sig med Zhang Qinqiu, som längre fram kom att göra karriär som chef för en kvinnlig brigad. På våren 1926 sändes Shen Zemin och hans hustru tillsammans med ett hundratal andra ungdomar till Moskva för att studera vid Sun Yatsen-universitetet där. På hösten 1930 återvände de till Shanghai; Shen Zemin blev följande år ledamot av kommunistpartiets centralkommitté samt chef för dess propagandaavdelning. På våren 1931 sändes Shen Zemin och hans hustru till ett stödområde i gränstakterna mellan provinserna Hubei, Henan och Anhui, där de båda fick viktiga politiska poster. Shen Zemin dog på vintern 1933, drabbad av lunginflammation och malaria. Hans hustru Zhang Qinqiu blev ett offer för kulturrevolutionen.
Wu Lifu伍蠡甫 (1900-1992)
Översättningar: Hjalmar Bergmans ”Judith”; ”Kan ni bota mig, doktor?”, samt ”En ny prästkappa”; Marika Stiernstedts ”Harpspelet i graven”; Hjalmar Söderbergs ”Sotarfrun”;
Gustaf Hellströms ”Fru Petterson”; Pär Lagerkvists ”Källarvåningen”;
Sigfrid Siwertz ”Klas och Bob” (1936). Se Bibliografi XXI.
Wu Lifu, översättare, författare, litterär kritiker, konstnär och konstkritiker, föddes i en småstad i provinsen Guangdong. Han var son till Wu Guangjian 伍光健 (1867-1943), en av sin tids förnämsta översättare som hade fått en gedigen utbildning vid Royal Naval College i Greenwhich (Navy’s University) och som bland annat översatt Goethes Reineke Fuchs (Rävsagan), George Eliots första roman Adam Bede och Alexandre Dumas den äldres De tre musketörerna. I sin ungdom studerade Wu Lifu språk vid universitetet i London och beslöt sig tidigt för att ägna sitt liv åt översättandet av europeisk litteratur till kinesiska. Efter hemkomsten till Kina tjänstgjorde han som universitetslärare i språk samtidigt som han ägnade sig åt översättningsverksamhet. Före regimskiftet 1949 översatte han verk av Gorkij, Goethe, Rousseau och de svenska författarna. Efter 1949 översatte han bland annat verk av Thomas Hardy och Shelley. Före kulturevolutionen redigerade han ett stort upplagt arbete i två band med titeln Västerlandets litteraturteori, ett pionjärarbete av stor vikt. Under kulturrevolutionen gjorde detta arbete honom till måltavla för rödgardisternas kritik: hans stora samling av kalligrafi och måleri skingrades och hans privata bibliotek, som han hade anskaffat under studietiden i London, brändes.
När kulturrevolutionen hade rasat ut utnämndes Wu Lifu till professor i jämförande litteratur vid Fudan-universitetet i Shanghai. Vid sidan av sin professorstjänst hade han viktiga uppdrag, bland annat som föreläsare vid Shanghais konstakademi (Wu Lifu var ansedd som en framstående målare) och som redaktör för stora samlingsverk som den kinesiska nationalencyklopedien Da Baike Quanshu. I slutet av sitt liv författade Wu Liufu flera viktiga konstteoretiska verk.
Liu Dajie劉大杰 (1904-1977)
Översättningar: Hjalmar Söderbergs ”Pälsen”; Selma Lagerlöfs ”En herrgårdssägen”.(1929) Se Bibliografi XV.
Liu Dajie, författare, poet, översättare och litteraturvetare, föddes i Shanghai och bedrev i sin ungdom litterär verksamhet i staden Wuchang i provinsen Hupei. 1948 publicerade han sitt magnum opus Zhongguo wenxue fazhanshi (Den kinesiska litteraturens utveckling), vilket verk sägs ha inspirerats av Gustave Lansons (1857-1934) Histoire de la littérature francaise (1894). Samma år utnämndes Liu Dajie till professor vid Ji’nan-universitetet i staden Kunming. Efter maktövertagandet 1949 utnämndes han till en professur i kinesiska vid Fudan-universitetet i Shanghai och fick samtidigt en mängd uppdrag, som förstärkte hans ställning som betydande kulturbyråkrat. Hans stora verk utkom nu i nya utgåvor och varje utgåva speglade troget förändringarna i den officiella politiska diskursen.
Liang Shiqiu梁實秋 (1903-1987)
Översättningar: Följande nio berättelser ur August Strindbergs Giftas: ”Ersättning”, ”Reformförsök”, ”Naturhinder”, ”Fågel Fenix”, ”Brödet”, ”Höst”, ”Utan vigsel och med”, ”Tvekamp” och ”Hans piga” (1930). Se Bibliografi XVI.
Liang Shiqiu föddes i Peking och fick sin tidiga utbildning vid gymnasiet som tillhörde Qinghua-universitet (1915-1923). 1923 reste han till USA, där han studerade vid Colorado College, Columbia och Harvard. Vid Harvard hade han möjlighet att följa de föreläsningar som Irving Babbitt (1865-1933) gav över utvecklingen av den litterära kritiken sedan 1500-talet. Flera av Liang Shiqius litteraturteoretiska skrifter vittnar om Babbitts starka inflytande på hans tänkande. Hans övertygelse om litteraturens klasslöshet och hans starka opposition mot varje försök att tvinga litteraturen att gå i politikens ledband utlöste en häftig polemik mellan honom och Lu Xun (1881-1936) och dennes allierade bland de vänsterradikala författarna. Den polemiska debatten, som avbröts efter Lu Xuns död, tycks i en viss grad ha väckts ur sin slummer efter 1980-talet.
Efter sin återkomst från USA 1926 tjänstgjorde Liang Shiqiu som professor i engelsk och västerländsk litteratur vid skilda universitet, samtidigt som han ägnade sig åt eget författarskap, huvudsakligen essäistik, översättande och litteraturvetenskaplig verksamhet. 1930 startade han sitt väldiga projekt −översättandet av Shakespeares samtliga verk till kinesiska− vilket avslutades 1967. Därefter fullföljde han ännu ett stort projekt – en historia av engelsk litteratur i tre volymer jämte tre volymer översättningar av representativa litterära verk− vilket han hann slutföra före sin död.
1949 valde Liang Shiqiu att slå sig ner i Taiwan, där han utnämndes till professor i engelsk litteratur vid Taiwan Normal University, en tjänst som han uppehöll till sin pensionering 1966. Under dessa år författade han ett antal utmärka engelsk-kinesiska och kinesisk-engelska ordböcker. Före 1949 hade han framträtt som översättare av engelsk litteratur. Till hans främsta översättningar från den tiden hör James Barries Peter Pan, George Eliots Silas Marner och Mr. Giflin’s Love Story samt Emely Brontë’s Wuthering Heights. Efter 1949 översatte han bland annat George Orwells Animal Farm och Marcus Aurelius’ Självbetraktelser.
Liang Shiqiu framstår som en av det moderna Kinas främsta essäister. Översättningar av flera av hans essäer ingå i David Pollard, The Chinese Essay. New York: Columbia University Press, 2000.
Shi Zhecun施蟄存 (1905-2003)
Översättning: Selma Lagerlöfs ”Bröllopsmarschen” och August Strindbergs enaktare ”Att leka med elden”.(1945) Se Bibliografi XXV.
Shi Zhecun, författare, översättare och litteraturvetare, var en av 1930-talets främsta företrädare för den modernistiska litteraturen. Han föddes i staden Hangzhou, men 1913 flyttade familjen till Shanghai. Redan som elev i en av stadens mellanskolor fick han korta litterära verk publicerade i en tidskrift som huvudsakligen var reserverad för romantiska berättelser av traditionellt slag. 1923 började han studera vid Shanghais universitet. Under 1920-talet försörjde han sig som förlagsredaktör och som översättare av utländsk litteratur, men hann också publicera egna verk, huvudsakligen noveller och dikter. 1932 blev han chefredaktör för den viktiga tidskriften Xiandai (Les Comtemporains), vilken under några år tjänade som den modernistiska litteraturens främsta språkrör. Under motståndskriget mot Japan gav han ut en serie essäsamlingar, vilka fick honom att framstå som en av den tidens främsta essäister. Efter maktskiftet 1949 ägnade han sig huvudsakligen åt att översätta västerländska verk till kinesiska. Sedan han 1957 hade stämplats som ”högerelement” slutade han skriva skönlitteratur och översätta och ägnade resten av sitt liv åt studiet av klassisk litteratur, främst poesi, samt epigrafik. Den modernistiska litteraturens uppsving från början av 1980-talet har lett till att många av hans verk har utgetts i nyutgåvor och att han själv har fått motta flera utmärkelser.
