Den senaste i raden av Norstedts kvalitetsordböcker är Kinesisk-svensk ordbok, som har utarbetats av en projektgrupp vid Lunds universitet under ledning av professor emeritus Lars Ragvald. Ordboken, som omfattar 58 000 ord och fraser, är den mest omfattande kinesisk-svenska ordbok som har getts ut i Sverige och fyller därför ett starkt känt behov.
Uppslagsorden står i en alfabetisk ordning som följer den officiella pinyin-transkriptionens uttal. Den användare av ordboken som inte känner till uttalet av det ord som söks hänvisas till att använda ordbokens radikalindex. De kinesiska tecknen består av en radikal, eller ett betydelsebärande element, samt ett fonetikum, eller uttalsangivande element.
Ordbokens radikalindex följer i huvudsak den traditionella uppsättningen av radikaler. Under varje radikal ordnas tecknen efter det antal streck som krävs för att skriva den del av tecknet som inte är radikal.
En jämförelse visar att Kinesisk-svensk ordbok bättre än de flesta kinesisk-engelska ordböcker av liknande omfång speglar de senaste årtiondenas ekonomiska, sociala och politiska förändringar. Betydelseangivelserna är utförliga och skickligt formulerade.
Många av ordbokens exempel på fraser har hämtats ur A Chinese-English Dictionary, en ordbok av ungefär samma omfång, utarbetad av avdelningen för engelska vid Pekings institut för främmande språk. Peking: Shanghai Commercial Press, 1. utg. 1978.
Ordbokens uttalsangivelser är inte alltid tillförlitliga. En redogörelse för dess brister i det avseendet kräver en kort exkursion om det kinesiska språkets morfologi och prosodi. Kinesiska morfem är antingen bundna eller fria. Ett bundet morfem är alltid bundet, men ett fritt morfem är endast stundom fritt. Ett fritt morfem är ett ord som kan tjänstgöra som ett självständigt yttrande. Fria morfem kan länkas till andra fria eller bundna morfem för att skapa två- och flerstaviga ord. Det moderna riksmålets betoningssystem kan beskrivas med hjälp av termerna bitryck och huvudtryck. Med undantag för interjektionerna, uttalas varje betonat morfem med en av fyra toner, som är antingen fallande (ton 4) eller stigande (ton 2), eller både fallande och stigande (ton 3) eller varken fallande eller stigande, d.v.s. jämn (ton 1). Stavelser utan vare sig bitryck eller huvudtryck förlorar sin ton. I denna ordbok, liksom i de flesta andra, markeras både bitryck och huvudtryck med diakritiska tontecken. Distinktionen mellan bitryck och huvudtryck markeras tyvärr inte. Obetonade stavelser utmärks genom avsaknad av tonmarkering.
Kinesiska interjektioner är både morfologiskt och fonologiskt speciella i det att de är alltid fria, alltid betonade och alltid atonala, d.v.s. stående utanför språkets tonala system. I ordboken har varje interjektion missvisande försetts med en av språkets fyra toner. Interjektionernas tonkurvor kan bäst betraktas som minimala satsintonationer.
Ordboken anger att morfemet 一 /yī/, ”en, ett”, har jämn ton (ton 1) och morfemet 不 /bù/ fallande ton (ton 4). Dessa två morfems toner betingas emellertid av den efterföljande stavelsens ton. Framför en betonad stavelse med fallande ton (ton 4) har dessa två morfem stigande ton (ton 2); framför en stavelse med stigande, fallande-stigande (ton 3) eller jämn ton, har dessa morfem fallande ton. I isolerad ställning har /yī/ jämn ton och /bù/ fallande ton. Underlåtenhet att notera dessa tonväxlingar leder till att tonföljden i frasen 一絲不掛 /yìsī bú guà/, ”utan en tråd på kroppen”, felaktigt anges till jämn-jämn-fallande-fallande i stället för fallande-jämn-stigande-fallande.
I mängder av fall har en obetonad andra stavelse i tvåstaviga uttryck försetts med en missvisande tonmarkering, som i 董事 /dŏngshì/, ”styrelseledamot”, vars andra obetonade stavelse har givits fallande ton. Detta gäller samtliga förekomster av räkneord följda av klassmärken eller måttsord (en grammatisk kategori som krävs för att räkna och kvantifiera ting och företeelser representerade av substantiv), vilka alltid är obetonade, som exempelvis 一個 /yíge/, ”ett stycke”. (Märk att morfemet /yī/ får stigande ton framför en obetonad stavelse, som i betonad ställning har fallande ton).
Ordboken uppmärksammar inte skillnaden mellan en nominalfras som 炒飯/chăofàn/, ”stekt ris”, med huvudtryck på första stavelsen och bitryck på den andra, och verb-objekt-frasen /chăo fàn/, ”steka ris” med bitryck på den första och huvudtryck på den andra stavelsen.
När det gäller två-och flerstaviga uttryck som sammanskrivits till ord framgår morfemgränserna oftast av pinyin-stavningens konventioner. När så inte är fallet, markerar pinyinsystemet morfemgränser med en apostrof /’/, som i 巨額 /jù’è /, ”enorm summa”. I ordboken har apostrofen ersatts av ett lodstreck /ǀ/. I åtskilliga fall används lodstrecket alldeles i onödan, eftersom morfemgränsen klart markeras av stavningen; 海岸 /hăiǀàn/ ,”kust, strand”, och 草案 /căoǀàn/, ”utkast”, kunde exempelvis mycket väl skrivas /hăiàn/ respektive /căoàn/. Lodstreckets funktion förklaras inte i de anvisningar, som inleder ordboken.
Ordboken avstår tyvärr från att redovisa den traditionella skriftens oförenklade tecken. Detta är så mycket mer beklagligt som beslutet att utelämna de oförenklade tecknen har fattats i en tid då allt flera, både i och utanför folkrepubliken Kina, börjat inse att den grafiska förenklingen av den kinesiska skriften, som påbörjades på 1950‒talet, var ett gruvligt misstag som på lång sikt kommer att få förödande effekter, dels eftersom den ofta skymmer tecknens etymologiska bakgrund, dels eftersom den i hög grad försvårar läsningen av traditionell text.
De anmärkningar som här har riktats mot ordbokens uttalsangivelser gäller tyvärr nästan samtliga ordböcker av detta tvåspråkiga slag. Den enda ordbok som ger relativt tillförlitliga uttalsanvisningar är den kinesisk‒japanska ordboken 中日大辭典 Chu‒Nichi Daijiten, utgiven av ordboksredaktionen vid 愛知Aichi-universitetet i Tokyo. Även denna utmärkta ordbok underlåter tyvärr att markera distinktionen mellan bitryck och huvudtryck.
Jag är övertygad om att alla svenskar som önskar lära sig eller förkovra sig i det kinesiska språket kommer att ha utomordentligt stor nytta av denna ordbok. Jag är också fullkomligt övertygad om att jag själv kommer att ha denna ordbok inom räckhåll på mitt skrivbord. Det är min förhoppning att det ökande intresset för kinesiska studier i Sverige skall medverka till att den första upplagan av denna ordbok snart säljs ut och att nästa upplaga kommer att redovisa även oförenklade tecken samt en grundligt reviderad redogörelse för det kinesiska språkets uttal.
Göran Malmqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar