En dikt av Bei Dao
Gemenhet är den gemenes passersedel,
ädelmod är den ädles gravskrift.
Se hur de dödas förvridna skuggor
svävar i den förgyllda skyn!
Istiden är förbi
varifrån kommer alla dessa istappar?
Godahoppsudden har upptäckts,
varför tävlar då tusen segel på Döda havet?
När jag kom till denna världen
medförde jag endast papper, rep och en skugga,
för att innan domen föll
föra de dömdas talan:
Jag säger dig, värld
jag - vägrar - att - tro!
Om ett tusen utmanare ligger under dina fötter,
räkna då mig som den ett tusen och förste.
Jag vägrar att tro att himlen är blå;
jag vägrar att tro på åskans muller;
jag vägrar att tro att drömmar är falska;
jag vägrar att tro att döden inte hämnas.
Om ödet vill att havet bryter igenom sina vallar,
låt då det bittra vattnet strömma in i mitt hjärta;
om ödet vill att landet höjer sig,
låt då mänskligheten söka sig till nya höjder.
Ett plötsligt omkast och nya stjärnor
späckar nu den obeslöjade skyn.
De är femtusenåriga bildtecken,
de är kommande släktens stirrande ögon.
en dikt av Bei Dao skrevs 1979; Göran Malmqvists översättning är hämtad ur Stranden och det bortskämda barnet från 1983.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar