Rapport från ett torg som aldrig fanns

by Yang Lian
I den här rapporten håller du dig fjärran från juni, fjärran från den där andre. En man med samma kropp och samma namn som du kommer ut ur portgången av grått tegel, hejdar sig vid grändmynningen, ser sig om, svänger in på gatan där du brukar promenera, vandrar förbi tunnelbanestationen, de terrasserade rabatterna, det rostiga räcket och raden av späda akacior; marken är täckt av små gröna fläckar och de små blommorna glänser vita. Vid den här tiden av året borde man stå här och njuta av blomdoften. Skyn bakom dig blir allt blåare. Du brukar långsamt vandra den här gatan fram, på väg till Torget.

Men du var inte på Torget. I juni fanns inte en människa på Torget.

Du måste skriva om en annan person, med samma ansikte och samma namn som du, och som aldrig lämnade sitt hem.

Det är fullkomligt säkert att den andre aldrig fanns, aldrig sprang på Torget, aldrig halkade där, aldrig skrek på hjälp, aldrig hörde den dova dunsen av kulor som träffade levande kroppar. Natten skars upp och darrade under hettande sår. Du kravlade över ett till hälften söndermosat ansikte, ett öga stirrade på dig, och den stela blicken förvandlade dig till ett rött träsk. Det är fullkomligt säkert att inga människor levde där, trängdes där, dog där. I juni fanns inte Torget. Sommaren och de blommande akaciorna var bara hallucinationer.

Den andre är tyst, han känner inte till Torget. Han vandrar längs muren, vandrar längs muren, vars yta är fläckad av lera. Fyra rader av tänder biter dig framifrån, bakifrån och från båda sidorna. En väldig mun spottar ut dig, och du faller i sömn. Du vaknar av flugornas smekningar. Alla intygar att du tillbragte hela dygnet på den här lilla gården, tyst som en snigel, och att porten hade spärrats av ett bord. I det här lilla huset, som är byggt av skelett, öppnas inga fönster ens på våren. Du är rädd för drag och sveper huden tätt omkring dig.

Därför är också du delaktig i mordet på juni. Du måste skriva och du skrev: i år saknades juni månad. Torget existerade aldrig i juni.

Du tar ett nytt ark papper, och de gälla skriken fjärmas. Genom att skriva om dig själv till en annan person, kan du fortsätta att leva. Medan du skriver, streck för streck, utplånar du en månad av ditt liv. Du blir lätt och känner dig tom invärtes: den andre har gett sig av. Innan de falska orden har skrivits ut, har Torget redan rivits sönder i små pappersbitar, som svävar i luften och sänker sig mot marken. Det växer alltid vita blad på akacieträden.


Varför citera denna rapport från ett torg som aldrig ska ha funnits? Därför att det en gång fanns där, och fortfarande finns där. Minnet av massakern på Torget intill Himmelska Fridens Port den 4 juni 1989 får inte förblekna. 1989 års härskare har efterträtts av andra härskare, med lika ringa respekt för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

När Robert F. Kennedy Memorial Foundation den 15 november 1989, överräckte dess Human Rights Award till Professor Fang Lizhi, citerade Lech Walensa, som var närvarande vid ceremonin, detta poem:

Do not fear your enemies,
In the worst case they will kill you.
Do not fear your friends,
In the worst case they will betray you.
Beware of the indifferent ones!
It is with their silent consent
That murder and treason exist in the world.