FRAMFÖR TANKBATALJONEN

En dikt av Yang Mu（在一隊坦克車前）

Du står där stilla, säger någon
framför tankbataljonen. och blockerar dess väg
larvfötterna rasslar krampaktigt. Låt också mig säga:
himmel och jord håller andan, hela världen ser dig

Låt mig berätta. På hemväg i bilen
hör jag hallåmannen i rasande fart rapportera
nyheterna från Peking: en man i vit skjorta
havets brus dränker nyheterna

Över ett torg som har bevittnat otaliga strider och
dödar strålar ett starkt ljussken från forna tider
förfädernas blickar faller på pansar och
vimplar, och ditt prydliga svarta hår

Luften fylls av sår som orsakats av pilar
fylls av kulhål, från det förflutna och nuet
människor flyr hit och dit, stönar, vrålar
en historiebok slås igen och gulnar

Sönderbrutna vapen begravs för alltid i jorden, ära och skam
hamnar på skilda håll; under strålkastarljus rycker kolonnerna fram
i täta formationer; på gudars och demoners befallning
hejdas framryckningen plötsligt, för din skull

Motorerna är frikopplade
men kullagren och dieseloljan stöter samman; i den finsandiga
vinden höjs ett blodtörstigt vrål:
den ståtliga kolossen kastar sin skugga åt vänster

Du står där stilla, säger hallåmannen
östra staden är lugn, men i västra staden
kan man höra ljudet av spridda explosioner
en tungt beväpnad kolonn råkar i panik

Likt en vattendroppe, glänsande och kall
som plötsligt hejdar en kolonn myror på marsch
är du förfädernas tårar, som droppar i den brännheta elden
och spärrar fiendens framryckning

Din unga panna strålar av ljus
mitt för kanonrörets eldlinje
larvfötterna vrålar när de ändrar riktning, du
tar ett steg framåt och börjar tala

I fjärran tystnar kråkorna på stadsmurarna
gräs och mossa vissnar och faller ner från pagodens topp
en klocka slår långsamma slag bort mot bergen; havets vågor
väller fast och kärleksfullt fram mot mångfärgade öar utanför kusten

Kring avlägsna trakters vattendrag vajar vassen
dagbrott sover djupt och drömmer under urskogen
nyfödda fölungar, som galopperar över stäppen
höjer huvudet och lyssnar spänt

Resenärer i främmande trakter avbryter sin resa och spanar
vinden och molnen jäktar; över det vida havet
vet den röda solen i sin förtvivlan inte vart den skall rulla
toner från en bambuflöjt kommer svävande, svävande

Vattenspridarna i fjärran fruktträdgårdar vägrar att vattna
omogna körsbär magrar alltmer i dimman
arbetare sitter stilla och läser tidningen: det sägs att i Kina
vägrar en man i vit skjorta och med svart hår att vika

I fjärran har kugghjul och kuggremmar börjat strejka
sirener har förstummats, fordon har bromsats in
och parkerats vid sidan av motorvägarna; radiomottagare justeras
en kines skall hålla tal

På hemvägen i bilen hörde jag havets
brus och rasslandet av larvfötter
du står där stilla framför en tankbataljon, säger någon
hejdande dess framryckning

Himmel och jord håller andan, hela världen ser dig
Låt mig säga det: du står där, glänsande och kall
mitt i den brännande elden, i elden
förfädernas outhärdliga tårar

（ur " Den Gröne Riddaren".dikter av Yang Mu, Tranan,  2011 ）