Under en ganska lång period har det varit svårt att förmå svenska bokförlag att satsa på översättningar av kinesisk och annan utomeuropeisk skönlitteratur. Någon har sagt att luckorna i de svenska översättningarna av kinesisk litteratur är så stora att de inte syns.
Det var därför med stor glädje som jag välkomnade nyheten att den driftige kinesiske företagaren Li Shaoying valt att starta ett bokförlag i Sverige. Li Shaoying, som driver en framgångsrik reklamverksamhet i Kina, saknar erfarenhet som förläggare. Trots detta har han, driven av sitt starka intresse för litteratur och sin önskan att förmedla kännedom om kinesisk litteratur till svenska läsare, valt att presentera, inte enskilda verk av enskilda författare, utan hela författarskap. Sedan starten 2011 har Li Shaoyings förlag Jinring gett ut tre romaner av Zhang Wei, en av Kinas främsta författare och definitivt den mest produktive bland dem.
Utöver de tre verk av Zhang Wei som redan har getts ut befann sig, till helt nyligen, ytterligare två verk av samme författare under utgivning. Om den utgivningen hade kunnat fullföljas, hade Li Shaoyings förlag intagit en helt unik ställning bland europeiska förlag.
Zhang Wei, född 1956, debuterade som författare i slutet av 1970-talet och har sedan dess publicerat ett hundratal titlar, längre och kortare romaner, noveller, essäer och längre diktsviter. Liksom Nobelpristagaren Mo Yan hör han hemma i provinsen Shandong, där klassiska berättartraditioner har levt kvar till vår tid. Till de verk av Zhang Wei som Li Shaoyings förlag har gett ut, hör Guchuan, Det gamla fartyget, från 1987, skickligt översatt av Anna Gustafsson Chen, en av Svenska Akademien flerfaldigt belönad översättare. Anna Gustafsson Chens översättning, som omfattar 523 sidor, utkom 2013. Romanen ger en dramatisk och stundom gruvlig skildring av livet och maktkampen i Shandong-köpingen Wali och en lika gruvlig skildring av det kollektiva vanvett som har kallats kulturrevolutionen. Howard Goldblatt, en av USA:s främsta kännare av samtida kinesisk litteratur, skriver: ”Zhang Wei är en av Kinas bästa och mest respekterade författare. Det tog honom nästan 28 år att färdigställa Det gamla fartyget och romanen blev ett banbrytande verk både vad gäller innehåll och form.” Liu Zaifu, f.d. chef för institutet för kinesisk litteratur vid Kinas akademi för samhällsvetenskaper skriver: ”Det kinesiska folkets andliga tragedi och den mänskliga existensens svårigheter avspeglas på ett gripande sätt i en liten köping vid namn Wali. Över raderna och orden i Det gamla fartyget svävar en nästan religiös känsla av skuld och botgörelse.”
1992 utkom Zhang Weis andra stora roman Jiuyue yuyan , Septemberfabel, en mäktig skröna som skildrar det hårda livet och människornas slit i en isolerad bondby strax före och efter det kommunistiska maktövertagandet. Chen Sihe, professor vid Fudan-universitetet i Shanghai och en ledande kritiker, skriver: ”Septemberfabel är ett storverk inom modern kinesisk litteratur av ett slag som det bara förekommer ett fåtal av under ett århundrade.” Liksom Mo Yans och flera andra kinesiska författares verk röjer romanen Septemberfabel inflytanden från både William Faulkner och Gabriel García Márquez. Verket, som har kommit att betraktas som en av de viktigaste kinesiska romanerna från 1990-talet, har av sinologen Lennart Lundberg på ett förtjänstfullt sätt översatts till svenska under titeln Septemberfabel (2014). Översättningen omfattar 494 sidor.
Ett tredje verk av Zhang Wei med översättningstiteln Landstrykerskan och som omfattar 512 sidor, har översatts av YuSie Rundkvist Chou och beräknas utkomma i slutet juli 2015.
Flera av Zhang Wei s verk har förutom till svenska översatts till engelska, tyska, franska och japanska. Hans senaste storverk från 2011 Ni zai Gaoyuanshang, Livet på Höglandet, omfattar inte mindre än tio volymer. För detta verk belönades Zhang Wei med Mao Dun-priset, Kinas högsta litterära utmärkelse.
Utöver sin verksamhet som förläggare har Li Shaoying intresserat sig för och spelat en viktig roll för genomförandet av ett helt unikt elevutbyte mellan Stockholms internationella Montessoriskola och skolor i Kina. Montessoriskolan är en förskola med 200 barn i åldrarna ett till och med fem år och en grundskola med 500 elever från förskoleklass upp till och med årskurs nio. Skolan har internationell inriktning med ett särskilt fokus mot Kina. Det innebär att alla elever från tre års ålder studerar kinesiska. Studierna avslutas i årskurs nio med att eleverna reser till Kina på en längre studieresa. Via sitt företag Jinring International AB har Li Shaoying och hans hustru Ping Wang organiserat kompetensutvecklingen av detta utbyte och arrangerat aktiviteter för skolans elever vid deras besök i Kina. Skolans rektor Jill Nilsson har i en skrivelse till Migrationsverket av den 1 september 2014 förklarat att Li Shaoyings kompetens och kunskap är unik i Sverige och ovärderlig för Montessoriskolans internationellt inriktade verksamhet. Så vitt jag kan bedöma är detta elevutbyte helt unikt även internationellt sett.
* * *
Det är utomordentligt beklagligt att Li Shaoyings förläggarverksamhet nu måste upphöra. Anledningen därtill är att Migrationsverket har beslutat att inte förlänga hans uppehålls-och arbetstillstånd och kräva att han inom fyra veckor frivilligt lämnar landet.
De huvudsakliga fakta i målet är följande.
Migrationsverket beviljade den 17 februari 2011 Li Shaoying arbets-och uppehållstillstånd samt hans hustru Ping Wang och sonen Wang Yitai Li uppehållstillstånd för perioden 2011-03-01 till 2013-02-28. Li Shaoying anlände till Sverige i juni 2011. Den adertonde januari 2013 ansökte han om fortsatt arbets-och uppehållstillstånd. Hans hustru och son ansökte samtidigt om förlängt uppehållstillstånd som medföljande familjemedlemar. Migrationsverket beslöt den 4 juli 2014 att avslå dessa, i Li Shaoyings fall med den huvudsakliga motiveringen att hans arbetsgivare i Sverige hade försummat att teckna de nödvändiga försäkringarna för honom. När Li Shaoying hänvände sig till Migrationsdomstolen i Malmö med en begäran att målet återförvisades till Migrationsverket meddelade domstolen att skäl saknades därför.
Den 15 juni 2015 yrkade Li Shaoying att Migrationsöverdomstolen skulle meddela prövningstillstånd, bifalla överklagandet samt återförvisa målet till migrationsdomstolen i Malmö för förnyad prövning. I skrivelsen framhålls bland annat följande. När Migrationsverkets beslut att avslå Li Shaoyings ansökan fattades, hade denne svensk sjukförsäkring, trygghetsförsäkring, pensionsförsäkring och livförsäkring. Migrationsverket konstaterade att Li Shaoying inte hade varit täckt av det nödvändiga försäkringsskyddet under hela den föregående tillståndsperioden. Li Shaoyings arbetsgivare Jinring AB hade tecknat trygghets- och livförsäkring för honom i Sverige först från och med den 24 november 2011, och pensionsförsäkring och sjukförsäkring först från och med den 1 december 2011. Li Shaoyings förklaring att dröjsmålet att teckna svenska försäkringar delvis hängde samman med den långa tid som det tar för en tredjelandsmedborgare att erhålla ett svenskt personnummer har inte beaktats av Migrationsverket. Li Shaoyings arbetsgivare i Kina hade redan 1999 tecknat kinesisk sjukförsäkring för Li Shaoying, som även gällde i Sverige. Migrationsverket prövade aldrig om den försäkringen till sitt innehåll motsvarade svenska försäkringar. I stället drog Migrationsverket slutsatsen att den kinesiska försäkringen inte uppfyllde det absoluta kravet på att alla försäkringar måste ha tecknats av arbetsgivaren i Sverige. Trots uppmaningar från Li Shaoyings juridiska ombud har Migrationsverket inte lyckats identifiera en källa för denna absoluta regel i lagtext, rättspraxis eller doktrin.
Mina juridiska kunskaper, som huvudsakligen förvärvats genom tentamen i romersk rätt för den legendariske professorn Wilhelm Lundstedt vid Uppsala universitet (1944), är inte tillräckliga för att jag ska kunna bedöma halten av alla enskilda inlägg i den digra skriftväxlingen mellan Li Shaoyings juridiska ombud och Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen. Enligt min lekmannasyn är det enda brott som Li Shaoying kan anklagas för att han i det tidigaste skedet av sin verksamhet i Sverige försummat att teckna svenska försäkringar åt sig själv. Det har redan framhållits att detta delvis berodde på att det tar lång tid för utländska medborgare att skaffa sig svenskt personnummer, vilket är en förutsättning för att man ska kunna teckna svenska försäkringar.
I Migrationsöverdomstolensbeslut sägs: ”Prövningstillstånd ska meddelas om det är viktigt för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Migrationsöverdomstolen (prejudikatfall) eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinära fall).”
Jag har full förståelse för att Migrationsöverdomstolen genom att vägra prövningstillstånd velat skapa ett prejudikatfall avsett att hindra horder av förmögna kinesiska företagare från att flockas till Sverige för att här bedriva förlagsverksamhet.
Vad gäller ”synnerliga skäl för överklagandet” skulle jag inte ha funnit det orimligt om Migrationsöverdomstolen hade valt att betrakta Li Shaoyings kulturfrämjande verksamhet som förläggare och hans eminenta stöd för det unika elevutbytet mellan svenska förskole- samt grundskoleelever och kinesiska skolelever som ”synnerliga skäl”. Detta begrepp förefaller mig delvis analogt med begreppet ”särskild anknytning”, som Migrationsdomstolen fäster stor vikt vid i sin dom: ” Shaoying Li äger en bostadsfastighet i Sverige. Utöver detta finns inte någon särskild anknytning. Kravet på ytterligare anknytning är motiverat med hänsyn till att det annars skulle vara möjligt att köpa sig ett uppehållstillstånd i Sverige genom att införskaffa en fastighet.” Det förefaller mig att såväl Migrationsverket som Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen har drabbats av en släng av ”Gula faran” som i början av 1900-talet härjade i nord-Europa och som för en lång tid framöver kom att snedvrida synen på Kina.
Migrationsöverdomstolens beslut får inte överklagas. Nu återstår endast att ropa i öknen!
* * *
Låt mig till sist anföra några lekmannafunderingar kring ärendet.
Är det orimligt att anta att den nedvärdering av kulturella värden som i allt högre utsträckning karaktäriserar dagens svenska samhälle och som inte sällan kommer till uttryck i våra beslutfattares bedömningar ännu inte har vunnit insteg i mindre perifera europeiska länder?
Är det orimligt att anta att Europadomstolen skulle vägra att dela Migrationsdomstolens uppfattning att Li Shaoying utöver innehavet av en bostadsfastighet i Sverige saknar särskild anknytning till landet?
Är det orimligt att anta att Europadomstolen skulle vägra att dela Migrationsöverdomstolens uppfattning att det saknas synnerliga skäl att pröva överklagandet?
Göran Malmqvist
Djursholm den 9 juli 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar