2014-05-31

Rapport från ett torg som aldrig fanns


by Yang Lian
I den här rapporten håller du dig fjärran från juni, fjärran från den där andre. En man med samma kropp och samma namn som du kommer ut ur portgången av grått tegel, hejdar sig vid grändmynningen, ser sig om, svänger in på gatan där du brukar promenera, vandrar förbi tunnelbanestationen, de terrasserade rabatterna, det rostiga räcket och raden av späda akacior; marken är täckt av små gröna fläckar och de små blommorna glänser vita. Vid den här tiden av året borde man stå här och njuta av blomdoften. Skyn bakom dig blir allt blåare. Du brukar långsamt vandra den här gatan fram, på väg till Torget.

Men du var inte på Torget. I juni fanns inte en människa på Torget.

Du måste skriva om en annan person, med samma ansikte och samma namn som du, och som aldrig lämnade sitt hem.

Det är fullkomligt säkert att den andre aldrig fanns, aldrig sprang på Torget, aldrig halkade där, aldrig skrek på hjälp, aldrig hörde den dova dunsen av kulor som träffade levande kroppar. Natten skars upp och darrade under hettande sår. Du kravlade över ett till hälften söndermosat ansikte, ett öga stirrade på dig, och den stela blicken förvandlade dig till ett rött träsk. Det är fullkomligt säkert att inga människor levde där, trängdes där, dog där. I juni fanns inte Torget. Sommaren och de blommande akaciorna var bara hallucinationer.

Den andre är tyst, han känner inte till Torget. Han vandrar längs muren, vandrar längs muren, vars yta är fläckad av lera. Fyra rader av tänder biter dig framifrån, bakifrån och från båda sidorna. En väldig mun spottar ut dig, och du faller i sömn. Du vaknar av flugornas smekningar. Alla intygar att du tillbragte hela dygnet på den här lilla gården, tyst som en snigel, och att porten hade spärrats av ett bord. I det här lilla huset, som är byggt av skelett, öppnas inga fönster ens på våren. Du är rädd för drag och sveper huden tätt omkring dig.

Därför är också du delaktig i mordet på juni. Du måste skriva och du skrev: i år saknades juni månad. Torget existerade aldrig i juni.

Du tar ett nytt ark papper, och de gälla skriken fjärmas. Genom att skriva om dig själv till en annan person, kan du fortsätta att leva. Medan du skriver, streck för streck, utplånar du en månad av ditt liv. Du blir lätt och känner dig tom invärtes: den andre har gett sig av. Innan de falska orden har skrivits ut, har Torget redan rivits sönder i små pappersbitar, som svävar i luften och sänker sig mot marken. Det växer alltid vita blad på akacieträden.


Varför citera denna rapport från ett torg som aldrig ska ha funnits? Därför att det en gång fanns där, och fortfarande finns där. Minnet av massakern på Torget intill Himmelska Fridens Port den 4 juni 1989 får inte förblekna. 1989 års härskare har efterträtts av andra härskare, med lika ringa respekt för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

När Robert F. Kennedy Memorial Foundation den 15 november 1989, överräckte dess Human Rights Award till Professor Fang Lizhi, citerade Lech Walensa, som var närvarande vid ceremonin, detta poem:

Do not fear your enemies,
In the worst case they will kill you.
Do not fear your friends,
In the worst case they will betray you.
Beware of the indifferent ones!
It is with their silent consent
That murder and treason exist in the world.




2014-05-29

FRAMFÖR TANKBATALJONEN

En dikt av Yang Mu(在一隊坦克車前)

Du står där stilla, säger någon
framför tankbataljonen. och blockerar dess väg
larvfötterna rasslar krampaktigt. Låt också mig säga:
himmel och jord håller andan, hela världen ser dig

Låt mig berätta. På hemväg i bilen
hör jag hallåmannen i rasande fart rapportera
nyheterna från Peking: en man i vit skjorta
havets brus dränker nyheterna

Över ett torg som har bevittnat otaliga strider och
dödar strålar ett starkt ljussken från forna tider
förfädernas blickar faller på pansar och
vimplar, och ditt prydliga svarta hår

Luften fylls av sår som orsakats av pilar
fylls av kulhål, från det förflutna och nuet
människor flyr hit och dit, stönar, vrålar
en historiebok slås igen och gulnar

Sönderbrutna vapen begravs för alltid i jorden, ära och skam
hamnar på skilda håll; under strålkastarljus rycker kolonnerna fram
i täta formationer; på gudars och demoners befallning
hejdas framryckningen plötsligt, för din skull

Motorerna är frikopplade
men kullagren och dieseloljan stöter samman; i den finsandiga
vinden höjs ett blodtörstigt vrål:
den ståtliga kolossen kastar sin skugga åt vänster

Du står där stilla, säger hallåmannen
östra staden är lugn, men i västra staden
kan man höra ljudet av spridda explosioner
en tungt beväpnad kolonn råkar i panik

Likt en vattendroppe, glänsande och kall
som plötsligt hejdar en kolonn myror på marsch
är du förfädernas tårar, som droppar i den brännheta elden
och spärrar fiendens framryckning

Din unga panna strålar av ljus
mitt för kanonrörets eldlinje
larvfötterna vrålar när de ändrar riktning, du
tar ett steg framåt och börjar tala

I fjärran tystnar kråkorna på stadsmurarna
gräs och mossa vissnar och faller ner från pagodens topp
en klocka slår långsamma slag bort mot bergen; havets vågor
väller fast och kärleksfullt fram mot mångfärgade öar utanför kusten

Kring avlägsna trakters vattendrag vajar vassen
dagbrott sover djupt och drömmer under urskogen
nyfödda fölungar, som galopperar över stäppen
höjer huvudet och lyssnar spänt

Resenärer i främmande trakter avbryter sin resa och spanar
vinden och molnen jäktar; över det vida havet
vet den röda solen i sin förtvivlan inte vart den skall rulla
toner från en bambuflöjt kommer svävande, svävande

Vattenspridarna i fjärran fruktträdgårdar vägrar att vattna
omogna körsbär magrar alltmer i dimman
arbetare sitter stilla och läser tidningen: det sägs att i Kina
vägrar en man i vit skjorta och med svart hår att vika

I fjärran har kugghjul och kuggremmar börjat strejka
sirener har förstummats, fordon har bromsats in
och parkerats vid sidan av motorvägarna; radiomottagare justeras
en kines skall hålla tal

På hemvägen i bilen hörde jag havets
brus och rasslandet av larvfötter
du står där stilla framför en tankbataljon, säger någon
hejdande dess framryckning

Himmel och jord håller andan, hela världen ser dig
Låt mig säga det: du står där, glänsande och kall
mitt i den brännande elden, i elden
förfädernas outhärdliga tårar

(ur " Den Gröne Riddaren".dikter av Yang Mu, Tranan,  2011 )