20 juni 2009
Stillheten, lugnet!
En nåd som få förunnas.
Kvällssolen sjunker.
Den snälla katten
visade oss Stensjö by.
Ack, vilken ära!
Midsommarafton.
Viråns svartvatten porlar.
Byn tiger stilla.
16-22 juli 2013:
A, samma stillhet!
Viråns vatten porlar än:
fåren har somnat.
Högst upp på backen
tronar undantagsstugan.
Solen går i moln!
Kultur, vad är det?
Spörj bonden i Stensjö by,
han vet nog besked.
Flickan på traktorn,
dottern till Stensjöbonden,
bliver hon här tro?
”Ack, kära syskon!”
Hemmadottern Granbuske
gråter vid gärdsgårn.
Midsommarväder.
Svalorna flyger lägre.
Åska i luften.
Luften har renats.
”Den svala kvällens svalor”:
saxar på utflykt.
Bröllop vid Svartån.
Bruden i vitt men gummen
svettas i vadmal.
Smultron vid grinden!
Kossor betar i hagen!
Vad väntar vi på?
NÅGRA KÄRLEKSDIKTER FRÅN TAIWAN
LO FU 洛夫(1928-)
Att läsa ett brev vid midnatt半夜讀信
Midnattens lampa
är en liten flod
som ännu inte har klätt på sig.
Ditt brev liknar en hitsummen fisk
jag läser vattnets värme
läser de rörande fjällen på din panna
läser floden som läste jag en spegel
läser ditt leende i spegeln
som läste jag havets skum
YA XIAN 瘂弦(1932-)
Skeppsråttor船中之鼠
När jag ser ljusen på Luzons västra strand
minns jag hur våra grå bröder där borta
glada vässade sina tänder
I Manilla finns det mängder av brödbutiker
nittonhundrafemtiofyra
bytte en svart flicka till sig
en halv valnöt för en kyss
hon bor nu skrubben där seglen och trossarna förvaras
tillsammans med barnen
drömmer med havets dyningar som kudde
kvinnogöra älskar hon inte
Den kinesiske kaptenen gillade inte det äktenskapet
trots att jag lovade att aldrig mer tugga på fickorna i hans västerländska kostym
eller på loggböckernas röda pärmar
Min hustru säger alltid att det var klokt av oss att fly
kanske behöver vi inte längre frukta katten
Jag säger men ännu värre är
de där reven
som vi känner till
men som kaptenen inte har reda på
Fast vi behöver förstås inte bry oss om vart morgondagens vindar blåser
så länge vi kan vässa våra tänder idag är vi nöjda.
SHANG QIN商禽 (1930-2011)
Kattan som ingen mur kunde hindra穿牆貓
Det var först sedan kvinnan hade gett sig av som kattan började komma och gå som hon vill hemma hos mig – varken porten, fönstren eller väggarna kunde hindra henne. Medan kvinnan var hos mig var sparvarna utanför järnporten och fönstren ständigt fyllda av beundran inför vår livsstil. Det fanns ingenting som hon inte gjorde för mig: kvällar när elektriciteten strejkade bar hon fram en nymåne i sina kupade händer (hon trodde att man inte behöver så stark belysning när man skriver poesi), och under kvävande heta sommarkvällar stod hon bredvid mig och spred svalka,
Misstaget jag gjorde var när jag diskuterade lyckan med henne. Den dagen råkade jag för ovanlighetens skull säga: ”Lyckan, det är den hälft som människan inte blir delaktig av.” Den följande morgonen lämnade hon mig utan att säga farväl.
Hon hörde inte till dem som brukar skriva med läppstiftet på toalettspegeln, och skrivpenslar befattade hon sig inte med. Med hjälp av sina fingrar och sina långa vassa naglar ristade hon djupa tecken i tapeten. ”Hädanefter skall jag vara din lycka. Och du min.”
Alltsedan den där kattan började komma och gå som hon vill hemma hos mig har jag aldrig fått syn på henne ordentligt. Hon kommer alltid vid midnatt och ger sig av i gryningen.
YANG MU楊牧 (1940-)
Vaggvisa搖籃曲
(Efter For Emily Whenever I May Find Her)
Norr om floder där gatorna är ett enda virrvarr
Ah, Emily, i slutet av våren och när sommaren
just skulle ta vid då föddes du
då föddes du till en värld som jag ännu inte lärt känna
Syrener vid färjstället på den södra sidan av floden
klängrosor blommade på din sida, klängrosor blommade
Kyrkklockorna ljöd här hos dig, ljöd lyckligt
jag framhärdade i det ihållande regnet
framhärdande som jag är kommer jag inte att gå under
Emily, låt kyrkklockan fortsätta att dåna
så länge klockan dånar kommer jag att finna dig
norr om floden där gatorna är ett enda virrvarr
Norr om floden där gatorna är ett enda virrvarr
Ah, Emily, i en stad på andra sidan ett fjärran hav
skyddad av rev och en skärgård
finns du i mina fem sinnen
sjufärgade små fåglar samlas i körsbärsträden
fjärilar flyger hos dig, fjärilar flyger
Regnbågen i skyn, i den höga skyn hos dig
jag framhärdar på en lång, lång väg
framhärdande som jag är kommer jag inte att gå förlorad
Emily, när regnbågen pekar mot din vagga
så länge regnbågen pekar mot dig kommer jag att finna dig
norr om floden där gatorna är ett enda virrvarr
XIA YU夏宇 (1956-)
Ljuv hämnd
Jag tänker salta in din skugga
marinera den
torka den
att nyttja som tilltugg till vinet
på ålderns höst
NÅGRA KÄRLEKSDIKTER FRÅN KINA
BEI DAO北島 (1949-)
En bukett一束
Mellan mig och världen
är du en havsbukt, ett segel
du är repets trofasta ändar
du är ett källsprång, en vind
barndomens gälla rop
Mellan mig och världen
är du en tavelram, ett fönster
ett fält täckt med vilda blommor
du är en andedräkt, ett sänghuvud
en afton som håller stjärnorna sällskap
Mellan mig och världen
är du en kalender, en kompass
en stråle av ljus som glider genom mörkret
du är en levnadsskiss, ett bokmärke
ett företal som skrivs allra sist
Mellan mig och världen
är du en skir gardin, ett dis
en lampa som skiner i min dröm
du är en flöjt, en sång utan ord
ett slutet ögonlock skuret i sten
Mellan mig och världen
är du ett svalg, en damm
en avgrund som jag störtas i
du är ett räcke, en mur
det outplånliga mönstret på en sköld
|
Apelsinen har mognat橘子熟了
Apelsinen har mognat
den solmättade apelsinen har mognat
Låt mig vandra in i ditt hjärta
med min tunga börda av kärlek
Apelsinen har mognat
en flyktig sky strömmar ur skalet
Låt mig vandra in i ditt hjärta
sorgen förvandlas till glädjetårar
Apelsinen har mognat
nät av bittra fibrer höljer varje klyfta
Låt mig vandra in i ditt hjärta
att finna min splittrade dröm
Apelsinen har mognat
den solmättade apelsinen har mognat
Regnig natt雨夜
När natten som splittras i rännstenen
vaggar ett nytt löv
som vaggade det sitt eget barn till sömns
när lampskenet träder en länk av regndroppar
som pryder dina skuldror
och glittrande faller till marken
säger du: nej
du låter så bestämd
men leendet förråder ditt hjärtas hemlighet
De låga molnen knådar ditt hår
med fuktiga händer
knådar in blommornas doft och min heta andedräkt
Förlängda av gatlyktornas sken binds våra skuggor samman
varje gatukorsning, varje dröm
fångar vår glädjes gåta i sitt nät
Bitterheten från det förgångna hårdnar till tårar
som väter din näsduk
bortglömd i en lacksvart portgång
Även om morgondagens gevärsmynningar och blödande sol
tvingar mig att utlämna min frihet, min ungdom och min penna
kommer jag aldrig att utlämna den här kvällen
Jag kommer heller aldrig att utlämna dig
Låt murar täppa till min mun
Låt järngaller stycka min himmel
Så länge mitt hjärta slår kommer blodet att följa tidvattnets rytm
Och den röda månen som varje kväll manar fram minnen
över mitt lilla fönster
skall bära bilden av ditt leende
Vilse迷途
Jag följde ljudet från duvans vingpipa
och sökte dig
Den höga skogen skymde himlen
En maskros som hade gått vilse på stigen
förde mig till den blygrå sjön
I den sakta svävande spegelbilden
fann jag dina
omätligt djupa ögon
GU CHENG 顧城(född 1956)
Den ljusa natten白夜
I eskimåns snöhydda
brinner en ensam
tranlampa
Den brinner så tungt
vaggande tunga skuggor
vaggande en utmattad åra och ett
handskuret gudabeläte
Eskimån är ung
solen har aldrig svept över hans hjässa
för att välsigna honom och hans bruna skägg
Han kan bara ligga där, allvarlig,
på isbjörnsfällen och lyssna till hur isen
rämnar långt i fjärran
hur de kristallgnistrande isflaken
driver i stormen
Han tänker på livet
Hans hustru
står över honom, smyckad med sina älskade
halsband av glaspärlor
kastar bunt efter bunt av kläder
som hon nyss har bytt till sig
över hans kropp
för att hölja hans våldsamma och tröga fråga
Han äger bara henne
sig själv och det svävande ishavet
En ensam tranlampa
Nära och fjärran遠和近
Än betraktar du mig,
än betraktar du molnen
När du betraktar mig syns du så fjärran,
när du betraktar molnen syns du så nära
SHU TING 舒婷(1952)
Utan titel無題
Men då är det sant
du kommer att vänta på mig
tills allt utsädet i korgen har såtts
tills jag har följt det vilsna biet till dess bo
tills oljelamporna och facklorna har tänts
på båtarna, i byarna och fabriksbarackerna
tills jag har läst alla glimmande och dystra fönster
och talat med alla glimmande och dystra själar
tills landsvägen har omvandlats till sång
tills kärleken står under solen
När den breda Himmelsfloden skiljer oss åt
kommer du fortfarande att tåligt vänta på mig
timrande en trofast flotte
Men då är det sant
du kommer aldrig att bryta ditt löfte
även om mina mjuka händer skrumpnar och spricker
även om kinderna förlorar ungdomens rodnad
även om blodet droppar från min flöjt
och is och snö vägrar att smälta i tid
även om du står inför den branta klippan med piskan på ryggen
även om mörkret hinner ifatt mig innan dagen gryr
och jag sjunker tillsammans med jorden
och inte ens hinner sända ut min längtans fågel
men din väntan och trofasthet
är det pris
som mitt offer kräver
Nu må de angripa mig
jag kommer lugn att vandra genom ödemarken
vandra mot dig, vandra mot dig
Vinden griper mitt svallande hår
jag är liljan i din regnstorm
