Yang Mu: ”Den gröne riddaren”
Publicerad 2011-09-05 10:03
LITTERATURRECENSION
Skribent: Yang Mu. Med inledning och i tolkning av Göran Malmqvist
Titel: ”Den gröne riddaren”
Utgiven av: Tranan
”Vet inte om det är hjärtslag eller regndroppar/hur som helst är det ett mycket enträget ljud”, skriver den taiwanesiske poeten Yang Mu i dikten ”Ljud” i Göran Malmqvists översättning. Ett litet, vackert men också enträget pockande, i förlängningen mycket kraftfullt ljudspår, löper över sidorna i ”Den gröne riddaren”, en generös volym som samlar Yang Mus poesi från 1958 fram till i dag.
Låt oss stanna ett ögonblick vid själva boken. Kerstin Hanson, som gjort det vackert grönskande omslaget i sidenvävsliknande band och präglade guldbokstäver, är också ansvarig för inlaga och grafisk form. Här finns en genomgående omsorg som håller samman de fem hundra sidorna och gör dem förvånansvärt luftiga och läsvänliga. Varje uppslag rymmer originaldikten på ena sidan (för formgivning och sättning av den kinesiska texten svarar YunYu, för kalligrafering av titeln Zhang Lin Freund) och Göran Malmqvists översättning på den andra.
Då Malmqvist, som han själv skriver ”är allergisk mot fotnötter”, har de dikter som kräver kommentarer försetts med en liten asterisk. Här finns plats för regndroppar och hjärtslag att höras.
Yang Mu, vars ursprungliga namn är Wang Ching-hsien, föddes 1940 och har studerat vid universiteten i Iowa, Berkeley och Washington och arbetat som litteraturprofessor vid olika universitet i USA och Taiwan. Hans dikter rymmer en romantisk ådra – de tidiga dikterna ”präglas av lyrisk romanticism”, skriver Malmqvist – men Yan Mu diktar också om Grozny och jordbävningar och kan plötsligt utbrista: ”Jag har tröttnat på att samla belägg och exempel/tröttnat på metaforer och retoriska knep”.
Jag kommer att tänka på en annan taiwanesisk poet, HsiaYü, som Malmqvist har översatt i antologin ”Nio röster från Taiwan” som Natur och Kultur gav ut 1999. HsiaYü skriver där: ”Det enda jag inte vill göra/på Poetens dag/är att skriva poesi”.
Som västerlänning får man akta sig för att inte exotisera den österländska poesin, som naturligtvis är lika differentierad som vår egen. Det är så lätt att förföras av jasminblommorna att man inte uppmärksammar skillnaderna. Yang Mus dikter har en särskild aura, som framträder tydligare när man jämför dem exempelvis med dikterna i ”Nio röster från Taiwan”.
Vad som drabbar mig mest i Yang Mus poesi är de sömlösa övergångarna mellan mjuka rader om hjärtslag och regndroppar och mer franka ordval som ”ett mycket enträget ljud”. I dikten ”Den förlorade ringen” skriver han på ett liknande sätt: ”Den fina snön faller stilla och ljudlöst, minor exploderar/sporadiskt långt härifrån”.
Göran Malmqvists översättningar är njutbara, liksom kommentarerna. Till exempel skriver han lustfyllt om ”en kärkommen anledning att väcka till liv den dödförklarade konjunktiven” eller: ”Yang Mu har själv inte lyckats identifiera diktens undertitel, men förmodar att det måste röra sig om några verser i en populär visa som under en tid spökade i hans tankar”. Det är tydligt att hela utgåvan bärs av stort engagemang. Just därför förvånar det mig att Malmqvists inledning till stora delar är identisk med inledningen till ”Nio röster från Taiwan”, vilket läsaren inte informeras om.
Hur som helst, för att återigen knyta an till Yang Mu, är det ett både enträget och sällsamt ljud som hörs i dessa dikter. Nu också genom det så väsensskilda svenska språket. Det är en lång väg för hjärtslag att färdas. Men, som Yang Mu skriver: ”träden har redan gått till vila/regnet vilar också /det är bara hjärtat som inte vilar”.
Anna Hallberg
